Men vad händer sedan?
Sjukskriven ytterligare en period. Jag har utmattningsdepression. Två veckor har gått, och jag kan inte avgöra om jag känner mig bättre, men jag hoppas det.
Orsak är en extrem arbetsbelastning från augusti till december, och därfter ytterligare press, nya processer, nya chefer och massor av dumheter som har gjort mig sjuk. Jag försöker intala mig att det inte är mitt fel, men det går inte så bra. Jag vet ju. JAG ser när någon är i riskzonen, larmar och styr om. JAG vet ju att leva som jag lärt. Stress är ok en period, sedan behövs ÅTERHÄMTNING. Tänk ändå. Jag har haft koll i över 10 år, skött mig, ändå låter jag mig förledas in i stressträsket. Liknar det vid alkoholism i många lägen. En dag i taget och inte tappa kontrollen. Vart på vägen glömde jag av det? När tappade jag greppet och lät allt eskalera? När började jag glömma att säga nej?
Tack min sambo som räddade mig från undergången. Som tog min dator och telefon och beordrade mig i säng. Jag vill tro att jag drabbats lindrigt gpa det, att jag snart ska vara återställd. Men vad händer sedan?
Träffade min läkare idag. Han sa att han ser många riktigt dåliga äktenskap, och skulle vilja uppmana dem att skilja sig, men det kan han inte. Lika lite som han kan säga till mig att göra slut med min arbetsgivare, sa han, men ville jag skulle ta mig en ordentlig funderare.
Men vad händer sedan?