Hjälp till utsatta - den onda cirkeln
Jag tror i princip alla någon gång skänker pengar eller gör en hjälpinsats. Om man lägger pengar i en bössa, i en hatt eller "köper" en gåva på nätet är egentligen inte så viktigt. Det känns gott att hjälpa.
Jag "köpte" höns åt fattiga mödrar via läkarmissionen i höstas. Säg att det kostade 500 kr eller så, jag minns inte. Det jag däremot ser och mår illa av är alla brev jag får från dem nu efteråt. Av de pengar jag skänkt KAN det inte finnas mycket kvar när de skickar brev på brev på brev för att förmå mig att skänka mer. Detta blir som en ond cirkel. Breven gör att jag väljer ett annat företag när jag ska skänka. Problemet är att alla gör likadant, och jag nu får massor av brev och uppmananden om att stötta. En av de mest obehagliga är mun och fotmålarma. De skickar en hög vykort, en almanacka mm, och jag orkar inte skicka tillbaka, utan betalar då och då för att döva mitt dåliga samvete över att jag tagit emot dessa. Vart är vi på väg? Jag tror inte mer än 10% av det jag skänker når den behövande, och jag mår illa av tanken på att göda en organisation som lägger pengarna på helt fel saker. Pappersbrev. Så utbota dumt, resurskrävande och dyrt att jag tappar andan