Hur vet man vad man kan?

Jag har börjat tänka igen. Inte hela tiden, tror jag, men oftare. Låter konstigt. Sanningen är att jag går omkring med "avstängd" hjärna. Det är klart jag tänker, tänker du. Jag tänker på vad jag ska äta, vart jag går och vad jag ska göra precis nu, det stämmer.  Det jag menar är lite större tankar, tex hur vet jag vad jag kan? Jag vet inte vad jag kan. Det tillhör sjukdomsbilden, sägs det. Tankarna rör sig kring detta nu. Vad har jag gjort i alla år, har jag egentligen uträttat något, vad är jag bra på? Jag vet att jag är duktig och kan otroligt mycket, det har andra sagt. Jag förstår det eftersom jag har ett avancerat arbete och har gjort karriär, men ärligt talat har jag ingen aning om vad det är jag kan. 
Idag ska jag på läkarbesök på vårdcentralen. Där träffar jag Lars som jag tycker om. Han förstår och kan mycket, fast han inte är specialist. Han har berättat för mig att mina hjärnvceller har dött pga stressen jag levt under. Jag tror han sa att de kan komma tillbaka, det känns hoppfullt. Hoppas det inte tar lika lång tid som det tagit för mig att döda dem. 
Han kommer sjukskriva mig vidare. Det säger min sambo. Jag är orolig för mötet. Det är så svårt att svara på frågan; hur mår du? Jag vet ju inte hur jag mår. 
Efter mötet med Lars ska jag prata med en annan läkare på företagshälsovården. Här ska jag få en annan läkare, en specialist kanske? Jag hoppas på en psykolog eller beteendevetare att prata med. Vill förstå vad jag kan göra för att komma tillbaka. Inte till samma arbete, det finns inte på kartan just nu, men komma tillbaka till livet i arbete. Jag kanske kommer ändra mig vad gäller mitt jobb, men inte idag. Då ger den tanken ångest.
Funderar återigen på vad jag kan. Vad jag skulle vilja göra och kunna göra. Alla möjligheter finns, sägs det, men jag fattar ingenting,

Kommentera här: