Kropp och huvud

Utmattningssyndrom. Min kropp läknar ganska snabbt i förhållande till huvudet. Jag har mer ork. Kanske inte alla dagar, men jag ser en förbättring för varje vecka. Men min hjärna. Vad har jag gjort med den? Hur lång tid kommer det att ta? Jag har skrivit det många gånger tidigare och jag säger det igen; jag saknar mig själv. Inte arbetsnarkomanen som drev det för långt, blev arg och krävde till varje pris, utan den kreativa, den som hade förmågan att se helheten och den som genomförde. Tills det var klart. Jag minns inte om jag någonsin varit stresstålig. Troligtvis var jag det för längesedan, men jag minns inte när. Jag lärde mig tygla stressen, men min kropp tog stryk. Idag tål jag ingenting. När jag blir stressad blir jag blockerad, illamående, det surrar i kropp och huvud - ett dovt högt surr och det gör fysiskt ont i kroppen, särskilt i armar och axlar. Jag undviker stora folkmängder, tex handla mat på en fredag eftermiddag, ringa telefonsamtal, och ljud. Ljud är jobbigt. Efter en stressupplevelse är jag helt slut. Jag har lärt mig att det bästa är att gå och lägga sig. Jag sätter på en mindfulness-app eller en bok. Oftast en bok. Ibland tar det en timma, oftast tar det två dagar att komma tillbaka. 
I fredags var jag glad och lycklig. Vi hade fått ett glatt besked. Det skulle vi fira! God mat och Champagne! Vi planerade och såg fram mot kvällen. I posten låg en avi. "Hämtas endast av mottagaren personligen, påskrift på mottagningsbevis till avsändaren". Hade jag fått sparken? Var jag stämd för något? Allvarligt var det - det förstod jag. Ja, vad som hände i min kropp behöver jag nog inte förklara igen. Men det var inget allvarligt. Ett meddelande från en okunnig, överambitiös människa på mitt jobb som ville vara säker på att jag fick brevet. Jag låg hela kvällen. Knock out. 
 
 

Skidhelg

Hemma igen efter några dagar i Långberget i norra Värmland. Härliga dagar! Känner mig trött och glad. Och tacksam. Jag har urusel kondition efter att ha legat på sofflocket snart ett år och hade inga större förväntningar på att jag skulle orka. Förra året, när jag tränade för tjejvasan, var jag i bra kondition och kunde plöja mil, på mil, på mil. Det kan jag inte nu. Jag är ändå nöjd.
Gick ut försiktigt i fredags. Körde 5 km, och var helt död. Men det var ändå som att det väckte upp kroppen och på lördagen kände jag mig ganska ok, trots allt. Vi körde först 5 km, och sedan ett varv till i bättre tempo. Tänk att det är så kul! Idag trodde jag inte jag skulle kunna veckla ut kroppen och få igång tegelstensbenen, men det gick. Körde 5 km innan vi packade ihop oss och åkte hem. Nöjd: 20 km.
Nu längtar jag efter mer skidåkning! Tyvärr har snön smält en hel del här, men jag hoppas det finns några spår i närheten ändå. Längdskidor är suveränt för att komma i form igen. 
 
 

Från vilopuls till maxpuls på 1 sekund

Vi bor på ett berg med extremt branta backar, och det är inte alltid kul. Vi har en liten bil vi sällan använder och för att kunna använda den behövs självklart vinterdäck. Det var nyplogat och nysandat idag, så passade på att att köra bilen till däckverkstan (borde gjort det fär längesdan, jag vet). Otroligt dumt. Jag önskar jag lekt mer på halt underlag, lärt mig att häva svängar och fått en bättre känsla, men jag har kört med fyrhjulsdrift senaste åren och det har inte behövts. Tror jag körde i 2 km/tim neför backarna. Handbroms, fotbroms, växelbroms och you name it. Jag kanade sakta ner. Klarade första backen. I sista långa backen fick jag möte. Min kära granne stannade för att släppa fram mig, och kom sedan varken fram eller bakåt. Själv hamnade jag i en ficka innan sista backen. Maxpuls! Jag hade sån puls att jag mådde illa! Det är beroende på min utbrändhet såklart. Tål ingenting, och kan inte hantera det. Hjärnan kokar och det går liksom inte tänka. 
Tur i oturen. Grannens man kom, vi fick loss hennes bil och han var shysst och körde ner min bil. Usch, vad läskigt. Jag kröp sedan i 30 km/tim i drygt en mil och med hjälp av min man som mötte mig och körde sista biten fick vi den till verkstaden. Vi hade tänkt sätta på vinterdäck utan dubb, som vi redan har, men upplevelsen idag avgjorde - vi beställde nya riktiga dubbdäck. 
Jättefint när det är barmark! Detta är första backen nedifrån: