Från vilopuls till maxpuls på 1 sekund
Vi bor på ett berg med extremt branta backar, och det är inte alltid kul. Vi har en liten bil vi sällan använder och för att kunna använda den behövs självklart vinterdäck. Det var nyplogat och nysandat idag, så passade på att att köra bilen till däckverkstan (borde gjort det fär längesdan, jag vet). Otroligt dumt. Jag önskar jag lekt mer på halt underlag, lärt mig att häva svängar och fått en bättre känsla, men jag har kört med fyrhjulsdrift senaste åren och det har inte behövts. Tror jag körde i 2 km/tim neför backarna. Handbroms, fotbroms, växelbroms och you name it. Jag kanade sakta ner. Klarade första backen. I sista långa backen fick jag möte. Min kära granne stannade för att släppa fram mig, och kom sedan varken fram eller bakåt. Själv hamnade jag i en ficka innan sista backen. Maxpuls! Jag hade sån puls att jag mådde illa! Det är beroende på min utbrändhet såklart. Tål ingenting, och kan inte hantera det. Hjärnan kokar och det går liksom inte tänka.
Tur i oturen. Grannens man kom, vi fick loss hennes bil och han var shysst och körde ner min bil. Usch, vad läskigt. Jag kröp sedan i 30 km/tim i drygt en mil och med hjälp av min man som mötte mig och körde sista biten fick vi den till verkstaden. Vi hade tänkt sätta på vinterdäck utan dubb, som vi redan har, men upplevelsen idag avgjorde - vi beställde nya riktiga dubbdäck.
Jättefint när det är barmark! Detta är första backen nedifrån:
