Kropp och huvud
Utmattningssyndrom. Min kropp läknar ganska snabbt i förhållande till huvudet. Jag har mer ork. Kanske inte alla dagar, men jag ser en förbättring för varje vecka. Men min hjärna. Vad har jag gjort med den? Hur lång tid kommer det att ta? Jag har skrivit det många gånger tidigare och jag säger det igen; jag saknar mig själv. Inte arbetsnarkomanen som drev det för långt, blev arg och krävde till varje pris, utan den kreativa, den som hade förmågan att se helheten och den som genomförde. Tills det var klart. Jag minns inte om jag någonsin varit stresstålig. Troligtvis var jag det för längesedan, men jag minns inte när. Jag lärde mig tygla stressen, men min kropp tog stryk. Idag tål jag ingenting. När jag blir stressad blir jag blockerad, illamående, det surrar i kropp och huvud - ett dovt högt surr och det gör fysiskt ont i kroppen, särskilt i armar och axlar. Jag undviker stora folkmängder, tex handla mat på en fredag eftermiddag, ringa telefonsamtal, och ljud. Ljud är jobbigt. Efter en stressupplevelse är jag helt slut. Jag har lärt mig att det bästa är att gå och lägga sig. Jag sätter på en mindfulness-app eller en bok. Oftast en bok. Ibland tar det en timma, oftast tar det två dagar att komma tillbaka.
I fredags var jag glad och lycklig. Vi hade fått ett glatt besked. Det skulle vi fira! God mat och Champagne! Vi planerade och såg fram mot kvällen. I posten låg en avi. "Hämtas endast av mottagaren personligen, påskrift på mottagningsbevis till avsändaren". Hade jag fått sparken? Var jag stämd för något? Allvarligt var det - det förstod jag. Ja, vad som hände i min kropp behöver jag nog inte förklara igen. Men det var inget allvarligt. Ett meddelande från en okunnig, överambitiös människa på mitt jobb som ville vara säker på att jag fick brevet. Jag låg hela kvällen. Knock out.
