Härskarteknik i vardagen

Jag har stött härskarteknik i i mitt arbete, det är ganska vanligt beteende. Det kanske är omedvetet, visar på osäkerhet, dålig självkänsla eller något annat. På en arbetsplats kan man inte alltid välja arbetskamrater och därmed välja bort en person. Man får bara vara medveten om problemet och försöka undvika eller lösa det så gott det går. 
Men nu har jag det i min vardag, och kan ju faktiskt välja bort personen i fråga. Det tog ett tag för mig att förstå vad det handlade om. Eller egentligen fattar jag ingenting, men jag tror jag vet. Nu är det aldrig så enkelt att göra slut på en vänskap som man tror. Vi har ju många gemensamma vänner. Jag skriver om det här för att se det i skrift och kanske se saker klarare. 
Vi ses ibland. Scenariot är ofta detsamma. Hon inspirerar mig och jag känner mig glad, tänker att "vakul, nu ska vi göra detta ofta". Sedan mot slutet av dagen, mötet, stunden så får hon mig alltid att känna mig liten, okunnig och ska alltid på något underligt sätt skuldbelägga mig. Hon kan, vet och tycker för full hals. Jag försöker resonera, hålla med, uttrycka min igen åsikt, men nä, det går inte. Jag är inte bra nog. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Varje gång. Jag är en känslig person, som jag tror alla empatiska människor är. Särskilt känslig är jag om jag blir skuldbelagd. Jag kan argumentera, diskutera och tycka, men om personen i fråga lägger skuld på mig, ger mig dåligt samvete, att jag inte lever upp till förväntningarna - då krymper jag. 
 
Här finns en länk om härskarteknik.
 
Nu ska vi ses i veckan igen. Det kanske blir sista gången.
 
Hur ser du på det? Är jag löjligt känslig? 

Dax för bett

Uj, uj, uj så spännande det var att få ett bett i munnen tyckte Måns. Här har provar han det för första gången: 
Han smaskade, fixade och tuggade, precis som förväntat. Måste vara en konstig känsla att ha ett metallbett i munnen första gången. Jag hade smörjt in det med äpplemos för att få en positiv känsla, och jag tror det lyckades. Dag två var det mest ett nyfiket tugg och fix, men också längre stunder som var lugna där han lät det vila i munnen. Plockade av gummiplattorna, som jag inte minns vad de heter just nu, för de åkte in i munnen. 
Idag hittade jag en trött kille som sov i hagen. Klar man ska njuta av vårvärmen! Träning får vänta ett slag.
 
 
 

På besök på Nordritt

Underbara härliga Nordsvenskar i massor! Om man är sugen på att ta en tur till häst i en riktig urskog ska man åka till Nordritt vid Svartedalens utkant i Lilla Edet. Pia som driver det sedan många år tar emot både vana ryttare och nybörjare. Jag var och tittade på dressyrträning igår, det är maffiga hästar det där! Kan bli like avundssjuk av den självklara framåtbjudningen och på något sätt medfödda arbetsviljan och orken. Nu är dessa vältränade eftersom de rids regelbundet, både långa och korta pass, viket gynnar kondition och form. 
Här är Pia som äger Nordritt när hon rider ett dressyrpass: