Mannen i mitt liv - en kärleksförklaring

Han finns alltid där. Mitt ankare, min mur mot omvärden, min trygghet och min största kärlek. 
 
Idag är den Alla hjärtans dag, och jag vill hylla min man, Agne. Jag vill dränka honom i kärlek och tacksamhet och framförallt lyfta honom som en hjälte. Jag fattar inte att han orkar, att han står ut. Att leva med mig sedan jag blev utbränd för snart fyra år sedan är inte lätt. Han valde att ta ett sabbatsår för att stötta mig i vardagen och det lyfte mig från grönsak till nästa steg. Jag vet inte hur jag ska beskriva nästa steg, för det är inget tydligt trappsteg, bara ett vingligt steg framåt, uppåt.
Han jobbar igen, men bara hemifrån, med några få undantag, så han håller fortfarande koll på mig. Att jag gör lagom mycket varje dag, och håller mig till mitt "schema". Han pysslar om mig när jag faller och stöttar och uppmuntrar mig och får mig tillbaka.
Jag hoppas och önskar att jag en dag är den gamla vanliga Anne igen och att det blir belöningen. 
Tack min hjälte!
PS: Det kanske finns ngt spännande i din låda bredvid sängen... DS :-) 
 
 

Lyckan att ha två fotografer i familjen!

Hade jag inte kämpat med min utbrändhet så skulle jag lära mig massor av våra superproffsiga fotografer, men som det är nu vill det liksom inte fastna någon ny kunskap. Istället försöker jag köra på min magkänsla. Det går sådär... 
Vi pratade om att ta proffsiga bilder tex för att lägga ut när man ska sälja saker på tradera eller blocket. Vips så hade de hittat en gammal brädbit och några grejer från köket och började fota
 
En dag ska jag lära mig på riktigt. Då ska jag önska mig en egen fotoskola från dem i födelsedagspresent! 
 
 
 
 
Foto: Anna-Karin Andersson <3

Hon har det bra!

Trots längtan och oro blir man varm i hjärtat och lycklig för sin dotter när man ser denna bild. Så himla långt bort bara... <3