Mannen i mitt liv - en kärleksförklaring

Han finns alltid där. Mitt ankare, min mur mot omvärden, min trygghet och min största kärlek. 
 
Idag är den Alla hjärtans dag, och jag vill hylla min man, Agne. Jag vill dränka honom i kärlek och tacksamhet och framförallt lyfta honom som en hjälte. Jag fattar inte att han orkar, att han står ut. Att leva med mig sedan jag blev utbränd för snart fyra år sedan är inte lätt. Han valde att ta ett sabbatsår för att stötta mig i vardagen och det lyfte mig från grönsak till nästa steg. Jag vet inte hur jag ska beskriva nästa steg, för det är inget tydligt trappsteg, bara ett vingligt steg framåt, uppåt.
Han jobbar igen, men bara hemifrån, med några få undantag, så han håller fortfarande koll på mig. Att jag gör lagom mycket varje dag, och håller mig till mitt "schema". Han pysslar om mig när jag faller och stöttar och uppmuntrar mig och får mig tillbaka.
Jag hoppas och önskar att jag en dag är den gamla vanliga Anne igen och att det blir belöningen. 
Tack min hjälte!
PS: Det kanske finns ngt spännande i din låda bredvid sängen... DS :-) 
 
 

Funktionär på SM i sportkörning

Idag har jag varit i Göteborg några timmar. Det är SM i sportkörning och jag har satt upp mig som volontär några tillar idag och imorgon. Det är en stor utmaning för mig, men jag ville prova. 
För att hitta och förstå körde mannen mig till Göteborg igår. Jag ville veta vart jag skulle gå och så. Det blir rörigt i min hjärna när jag inte har koll och är stressad. Och stressad blir jag även om jag är i god tid, det ingår. 
Idag var det lugnt. Jag hade koll. När det blev för mycket intryck satte jag mig och lyssnade på min bok. Ekipagen kom med 10-20 min mellanrum, då skulle jag stänga av en cykelbana medan de passerade. Mycket väntan alltså. Det passade mig perfekt! Nu är jag skittrött, men det känns ändå ok. Imorgon förmiddag ska jag vila, och sedan åka ner några timmar igen. Tror det räckt med en dag för min del, men du blev det så eftersom de har haft svårt att få tag på folk. 
Här är några bilder från idag. Ponny-dressyr; enbet, par och fyrspann. 
Susanne Ankermark
 
 
Emma Gustavsson
 
 
 
 

Nu är jag på gång...

...med sjukgymnastik. Egentligen vanlig träning, men mindre mängd och i en tyst lokal. Tex 10 benböj x 3, plankan 20 sek x 3. Körde 5 olika grejer, med samma låga nivå. Det är utmaning för mig att inte göra för mycket. Efter att ha tränat ordentligt minst 3 dagar i veckan innan jag blev sjuk så känns det underligt och mesigt. Men jag orkar inte köra på som då. Är tacksam och peppad för detta lilla. Nu hoppas jag få till denna träning 3 ggr/vecka, eller varannan dag ungefär, tills jag träffar sjukgymnasten, min "PT" igen. 
På torsdag ska jag på Basal kroppskännedom för 6:e gången. BK är som en mild och som en mycket mesig yoga. Det känns lugnt och skönt, och man lär sig massa kloka saker, som tex hur man ska gå och sitta. 
Fredag morgon är det läkarbesök och på måndag ska jag träffa en kurator. Det blir en ny upplevelse. Jag har gått till psykologer under hela min sjukskrivning, men nu tänker jag att det är klokt med ett team av proffs som tar mig framåt, och kuratorn är en av dem.
Jag är så himla busy! Att orka genomföra så många aktiviteter är fantastiskt. Nu måste jag ta det riktigt lugnt med annat och vila för att orka med, men det känns ändå så härligt! Jag kanske blir en vanlig människa igen, till slut? Håll tummarna!