Sista kvällen

Att resa ensam är inte så kul. Det tog mig ett par dagar att landa i det, uppskatta min egen lunk och börja njuta. 
Santoroni är en häftig ö. Jag återvänder gärna hit, men då vill jag dela upplevelsen med någon. 
Jag minns när jag och dottern kom till Thailand för massor av år sedan. Det första vi stötte på var en svensk afton på restaurangen bredvid vår. De hade grillkväll med bakad potatis, grillat kött osv. Kön var hur lång som helst. Jag fattade ingenting... när man är i Thailand ska man ju äta lokal mat, eller hur? Och det gjorde vi. Men när de där dofterna från grillkvällen kom två veckor senare stod vi där i kön. Det var underbart! Jag var SÅ trött på ris och kokosmjölk. 
Jag har ätit massor av grekisk sallad, grekiska köttbullar och tzatziki de senaste två veckorna, och jag älskar det, men idag hände det. Jag drog mig plötsligt till minnes att hyresvärlden visat mig en indisk restaurang på beachen när vi åkte hit. Jag skrattade och sa att -"det är klart man ska äta grekisk mat när man är här".... men jösses vad trött jag är på grekisk mat just nu. Inte på salladen, men på den varma, den jag behöver på kvällen. 
Så jag letade och letade, och där var den. Indisk-Thai. No comments på den... men jag åt iallafall en kyckling vindaloo, och det var underbart! Jättetrevlig personal och helt vid beachen (det finns massor av restauranger vid beachen). 
Utsikt från restauranngen. 
Många såna här är det
Det kom två ryttare som red utmed stranden. Jag hann inte ta kort men gick ut för att se om de vände och kom tillbaka. Tyvärr gjorde de inte det. DET hade jag gärna gjort nu. Ridit på stranden. 
Här ser man den svarta stranden från lavastenar.
 
Allt är inte snyggt :-) Här är "min gata"
Mörkret faller så sakta. Det ser ut att bli väderomslag. Jag sitter ute och njuter ett glas vin och den varma kvällen. 
Imorgon tar jag en tur till stranden på morgonen (om det är fint väder) och 12:30 blir jag körd till flygplatsen. 
Tack för den här gången, Santorini och Naxos. På återseende!