Skidparadiset Långberget

Jag fick en resa till Långberget av min svägersta och svåger när jag fyllde år. Förra veckan var vi där. Jag har varit där flera gånger förut, det vet du som följt min blogg genom åren. Det är ett fantastiskt ställe. Om man gillar längdåkning. Allt är välordnat, lugnt och oerhört vackert. 
Skidorna var redo, vallade och preppade för spåren, men det var tyvärr inte jag. Vi bodde 5 personer i en stuga och jag hade svårt att hitta orken för att kunna åka. Det blev några promenader och mys framför brasan istället. Stoj, skratt och sällskapsspel på kvällarna gjorde att jag drog mig tillbaka och lyssnade mycket på böcker och vilade. Det blev väldigt långa kvällar. 
Kvällsljuset över anläggningen var magiskt! Här ser man hur lite snö de hade. Väldigt ovanligt för Långberget. Kylan var på plats. Vi hade -17 grader och -21 när vi åkte hem. 
Den här bilden är tagen från slalombackens topp när vi är på väg ner (till fots). Det var kallt och soligt. 

 
 

Skidhelg

Hemma igen efter några dagar i Långberget i norra Värmland. Härliga dagar! Känner mig trött och glad. Och tacksam. Jag har urusel kondition efter att ha legat på sofflocket snart ett år och hade inga större förväntningar på att jag skulle orka. Förra året, när jag tränade för tjejvasan, var jag i bra kondition och kunde plöja mil, på mil, på mil. Det kan jag inte nu. Jag är ändå nöjd.
Gick ut försiktigt i fredags. Körde 5 km, och var helt död. Men det var ändå som att det väckte upp kroppen och på lördagen kände jag mig ganska ok, trots allt. Vi körde först 5 km, och sedan ett varv till i bättre tempo. Tänk att det är så kul! Idag trodde jag inte jag skulle kunna veckla ut kroppen och få igång tegelstensbenen, men det gick. Körde 5 km innan vi packade ihop oss och åkte hem. Nöjd: 20 km.
Nu längtar jag efter mer skidåkning! Tyvärr har snön smält en hel del här, men jag hoppas det finns några spår i närheten ändå. Längdskidor är suveränt för att komma i form igen.